Rosor
 

Beskärning

Beskärningens ändamål är:
Att hålla busken frisk och stark. Detta görs genom att avlägsna de svagaste grenskotten samt växtdelar som skadats av frost, sjukdom eller yttre åverkan.
Att hålla busken ung och blommande. Det gör man genom att avlägsna gamla grenar som växt sig täta - luft och ljus håller busken frisk och ger plats för unga skott med bättre blomning.
Att stimulera svagväxande rosor, särskilt rabattrosor och andra sorter som blommar på årsskotten. Detta görs genom att kapa grenarna så att de sätter nya blomande skott.
Att forma busken, exempelvis till väggrosor eller pelarrosor eller så att den inte blir helt bar nedtill.
En gamal regel säger att "när björken har musöron" är det dags att beskära rosorna. Klipper man för tidigt finns risken att en sen köldknäpp fryser bort onödigt mycket av plantan, klipper man för sent kommer naturligtvis plantans utveckling och blomning att försenas. Tag därför för vana att beskära dina rosor precis när björken slår ut.
Rabattrosor
Storblommiga och klasblommande rosor skärs tillbaka varje år. För att se hur de skall beskäras måste man avlägsna vintertäckningen. Klipp bort alla döda eller skadade grenar. Klipp även bort tunna, klena grenar. De grena som finns kvar, vanligen två till fem stycken, kortas in - hur mycket beror delvis på dina egna önskemål. Hård beskärning, ner till två-tre ögon (gamla bladfästen), ger färre men större och mer långstjälkade blommor. Storblommande rosor beskärs ofta på det sättet, särskilt om man vill ha dem till snitt. Var inte orolig om det bara blir en handsbredd kvar av plantan, nya skott kommer fortare än du tror. Om växtplatsen är blåsig kan långa rosor lätt knäckas. För att undvika detta kan man lämna kvar ca fyra-sex ögon, flest på de tjocka grenarna. Efter en hård vinter kan plantorna ha frusit ner till marken, men ge inte upp hoppet. Om rosen är planterad med förädlingsstället djupt under marken och plantan har skyddats med vintertäckning har den ofta flera cm kvar av grenarna under jord. Detta kan vara fullt tillräckligt för att växa upp och blomma längre fram på sommaren. Både storblommande och klasblommande rosor tackar för att man kontinuerligt klipper av utblommade stjälkar och låter två till tre blad blad följa med. Det håller plantorna prydligare och ger en rikare höstblomning. Håll ständigt utkik efter vildskott som lätt kan ta överhand och stjäla näring från din ros. Vildskotten känns ofta igen genom dess kraftiga tillväxt och avvikande blad. Viltskotten kommer från roten under förädlingsstället.
Buskrosor
Buskrosor kan med avseende på beskärning delas in i sommarblommande sorter, som bara blommar en gång per säsong, och de remonterande eller "ständigt blommande" sorterna.
Sommarblommande sorter blommar på fjolårsskotten, så det är viktigt att spara nästa års blombärare, de nya skotten. Grenar som är äldre än tre-fyra år kan bli tätt besatta med svaga sidoskott. Detta ger liten blomning och busken blir gles nertill. Om de gamla skotten kapas vid marken brukar ett till tre nya skott skjuta upp. Genom att vartannat år rensa bort gamla grenar och korta ner de återstående med ca en tredjedel håller man barken ung samt får en tät och välblommande buske. En gammal försummad buskros kan väckas till liv genom att att skäras ner helt till ca 10-15 cm över marken.
Ständigt blommande rosor (romonterande) blir vackrast om skotten kortas till ca en tredjedel. Vi har här lite större frihet att forma busken eftersom det inte påverkar blomningen. Detta är av särskilt stor betydelse när rosorna används som häck. Man kan utan att vara orolig skära bort långa grenar som har valt att växa i fel riktning.
Klätterrosor
Klätterrosor kan precis som buskrosor delas in i sommarblommande och remonterande (ständigt blommande) sorter. Ett syfte med beskärningen är som vanligt att hålla plantan ung och frisk genom att avlägsna gamla och skadade grenar. Men dessutom måste klätterrosorna formas så att de växer som man vill. Beskärningen av en väggros kombineras alltsedan planteringen med att huvudgrenar leds upp och åt sidorna samt binds, vanligtvis vid en spaljé. För att "skjuta" blommande sidoskott åt rätt håll bör rosen beskäras över ögon som pekar mot väggen. Genom att nedtill klipppa över ögon som som sitter lite på undersidan av grenen kan man få blommande skott nästan ända ner vid marken. Speciellt de sommarblomande rosorna som t.ex. Flamentanz skjuter långa skott som man bör passa på att leda rätt medan de är unga och mjuka. När dessa långskott har nåt lämplig höjd kapas de. Beskärningen följs av sidoskott.
Vid Sommarblommande sorters årliga beskärningen avlägsnas klena grenskott ända ner vid marken. De kraftigare skotten leds dit där det finns plats för dem. Sidoskott som har blommat beskärs över två-tre ögon. Dessa kommer att ge nya blommande sidoskott, vilka i sin tur beskärs över två-tre ögon. Så fortsätter man i tre-fyra år, varpå det är dags att avlägsna grenen helt vid en stark sidogren som får ta över.
Ständigt blommande klätterrosor kan växa friare, de behöver ingen regelbunden klippning av fjolårsskotten. På lediga stunder under våren kan man klippa över lämpligt placerade ögon för att få nya skott i rätt riktning. Ny blommor lockas fram av att man klipper bort de som vissnat.
 

Olika rossorter: Vad skall man tänka på vid val av rosor, vilka sorter passar till vad?

Plantering: Hur man på bästa sättet planterar och gödslar rosor.

Rosjord: Vilken typ av jord vill rosor ha? Hur kan man åtgärda dåliga jordar?

Beskärning: När och hur ska olika rosor beskäras?

Växtskydd: Vilka är dom vanligaste angreppen, och kan rosorna skyddas?