Rosor
 

Jorden - viktigare än du tror?!

Kraven på jordkvalitet skiljer sig mycket mellan olika rostyper. Rena arter - med latinska namn - är i allmänhet mest annspråkslösa. Gammaldags rosor och många av de moderna buskrosorna brukar vara toleranta medan rabattrosorna (storblommiga och klasblommande) samt remonterande klätterrosor har större krav. Den idealiska rosjorden är porös och näringsrik, fukthållande men väldränerad: en blandning av lerjord, mull och sand. Remonterande rosor behöver mycket av den näringshållande mullen, medan de sommarblommande blommar bäst och får vackrast höstfärger med en större portion sand i jorden. Ensidiga jordar förbättras genom uppblandning enligt följande:

Styv lerjord innehåller näring, bland annat kalium, men släpper inte fram tillräckligt med luft till rötterna. Ett gammalt knep; släpp en jordklump från midjehöjd - håller klumpen är den för lerig. Sådan jord förbättras genom rejäl inblandning av kompost och/eller torv. Samt lite sand. Passa även på att gödsla med kalksalpeter enligt anvisningarna på förpackningen (förväxla inte med trädgårdskalk).

Ensidig mulljord, exempelvis kompostjord, är kväverik och åstadkommer därför stark tillväxt - ibland på blomningens bekostnad. Frodigheten medför dessutom att veden blir spröd, vilket i sin tur gör plantan mer mottaglig för svampangrepp. Unga skott mognar av dåligt inför vintern och risken för frostskador ökar. Om jorden består av mycket mull som är naturligt sur (lågt pH) kan det finnas behov av att kalka med trädgårdskalk. Blanda gärna in lerjord och sand, och undvik kvävehaltig gödsel ett par år framåt.

Utpräglad sandjord är alltför genomsläpplig. Vattnet rinner bort för fort, näringen lakas ur, och vid barfrost kan kall luft tränga ner och skada rötterna. Botemedlet är rejäl inblandning av kompost samt torvmull, gärna en rejäl portion finfördelad lera. Morän som kommer upp vid grävning för hus och murar, passar inga rosor.
Jordens djup har stor betydelse. Vissa rosor kräver mer andra mindre, ett bra riktmärke är min. 40-50 cm. Som tidigare nämnts är det viktigt att jorden är väl dränerad. Det får inte vara så att rosens rot blir stående i vatten efter ett regnväder.
Jordtrötthet eller roströtthet kallas ett fenomen som kan uppträda där rosor eller andra växter ur familjen Rosaceae - t.ex. fruktträd eller hagtorn - har odlats under lång tid. Om man planterar rosor i "trött" jord är risken stor att de dör. Jordens trötthet beror på små trådmaskar, nematoder. Dessa kan kontrolleras av andra små varelser, mikrober. När så sker säger man att jorden har ett gott mikroliv. Genom att blanda ner grönmassa kan mikrolivet stimuleras. I handeln finns även speciellt sammansatta jordar som stimulerar mikrolivet. Ett tecken på gott mikroliv är att nedblandad grönmassa bryts ner så fort att den inte kan urskiljas i jorden efter ett par veckor. Om du vill plantera en ny ros, där tidigare rosor vantrivs och dött, om jorden verkligen är "uttröttad" av nematoder: Gräv en stor grop ca 50 cm djup och lika vid. Dra upp alla gamla rötter och eventuellt ogräs. Klä gropens insida med kompost och torvmull. Plantera sedan i helt ny frisk jord och blanda in grönmassor i översta lagret. Se även: "plantera rosor"

 

Olika rossorter: Vad skall man tänka på vid val av rosor, vilka sorter passar till vad?

Plantering: Hur man på bästa sättet planterar och gödslar rosor.

Rosjord: Vilken typ av jord vill rosor ha? Hur kan man åtgärda dåliga jordar?

Beskärning: När och hur ska olika rosor beskäras?

Växtskydd: Vilka är dom vanligaste angreppen, och kan rosorna skyddas?