Rosor
 

Växtskydd

Som alla kulturväxter kan rosorna var känsliga för parasiter och växthämmande jordförhållanden. Parasiterna brukar delas in i tre grupper:
- Svamp
- Insekter
- Virus

Dessutom kan jordförhållanden verka växthämmande genom brist eller överskott på ämnen som har betydelse för plantans näringsbalans - vi bortser här från jordens struktur.

Att förebygga och bota
Växtskydd handlar först och främst om förebyggande åtgärder, en sund ros i en god växtmiljö har alla förutsättningar att blomstra hela livet. Klena plantor angrips först och hårdast. För att skydda bör man bära bort och bränna delar som klippts av vid vårens beskärning, i synnerhet om plantorna varit utsatta för svampangrepp föregående sommar. Lägg märke till om en enstaka ros eller en viss sort angrips för de andra, eller flera år i följd. I så fall bör man göra sig av med plantan eller i många fall med den utsatta sorten. Vår tids rosförädling har sjukdomsresistens som ett huvudsyfte vid sidan om blomsterprakt och doft, men samtidigt utvecklas mer aggressiva sjukdomar som står emot vanliga växtskyddsmedel. Tyvärr har de fått aptit på flera av våra vackraste rosor. Liksom vi själva behöver rosorna medicin mot sina sjukdomar. Ny forskning resulterar i nya preparat och i växternas fall innebär det bland annat att äldre gifter och kemikalier ersätts med mildare och naturligt nedbrytbara preparat. Två typer av växtskyddsmedel är aktuella, medel som bildar en för svamp och skadeinsekter dödande hinna på plantans yta (kurativ effekt) samt medel som tränger in i växtvävnaden och gör själva plantan giftig (systemisk effekt). Om man vid upprepade besprutningar använder ett och samma preparat kan svamp och en del skadeinsekter utveckla resistens mot detta, varför det är lämpligt att växla mellan två-tre olika preparat. Att blanda två preparat kan vara ett sätt att samtidigt bli kvitt två olika sorters parasiter, t.ex. mjöldagg och löss. Kontrollera dock att de aktuella preparaten kan kombineras utan risk. Behövlig information finns vanligtvis i bruksanvisningen.

När och hur skall vi spruta?
Rosor som vi erfarenhetsmässigt vet brukar bli utsatta bör sprutas före angreppen. En varm och torr sommar varslar om bladlöss och mjöldagg, som ofta kan förebyggas med riklig bevattning. Undersök späda blad och knoppar som är mest utsatta. Mjöldaggen besprutas genast, lössen om de hunnit bilda storfamilj. Regn och kyligt väder på hösten kräver uppmärksamhet mot svartsjukafläcksjuka, som måste sprutas bort. Mot svampangrepp behövs en rejäl dusch med sprutan. Vätskan skall tränga in i alla öppningar och vinklar, även på bladens undersida. Skadeinsekter besprutas lättare och mer målinriktat. Observera att de flesta växtskydd är mer eller mindre giftiga för människor och andra däggdjur, och skall därför användas och förvaras därefter. Följ alltid tillverkarens rekommendationer.
De vanligaste sjukdomarna
Svampangrepp
Mjöldagg (Sphaerotheca pannosa)
Går till anngrepp under sommarens bästa växttid, särskilt då nätterna är svala och mycket dagg bildas. Svampen visar sig som en ljus, mjölkaktig beläggning på de späda skottens stjälkar och blad. Bladen rullar i hop sig och slutar växa. Sporerna sprids med vinden och gror när daggen faller. Särskilt känsliga är växter som utsätts för torka t.ex. de som står vid en vägg. Rosor med tjockt blankt bladverk klarar sig ofta. Överfrodig växt till följd av kraftig kvävegödsling befrämjar angrepp. Svampen övervintrar i knoppar och blad. Förebyggande är att spruta i knoppningstiden, hålla rent under buskarna samt att avlägsna alla knoppar på senhösten. Vattna vid torka och bränn angripna växtdelar.


Svartfläckssjuka
Uppträder mest i juli - augusti som mörka, i kanten fransiga fläckar på blad, stjälkar och blomblad. Bladen kan falla av, vilket orsakar dålig avmogning och övervintring. Överfrodighet, solbrist, fuktigt väder men även torka befrämjar angrepp. Avlägsna och bränn angripna delar, undvik kvävegödsling men tillför gärna kali. Spruta på senhösten och före knoppsprickningen


Rosrost (Phragmidium mucronatum mfl.)
På bladens översida uppträder gulröda fläckar, på undersidan orangeröda sporsamlingar som senare svartnar och övervintrar på skott och blad. Sporerna behöver frost för att gro, vilket är bra för rosor som övervintrar i svalt inomhusklimat. Rosten är svår att bemästra. Håll noga rent under buskarna. Avlägsna och bränn angripna delar. Spruta före knoppning och därpå var fjortonde dag till senhösten. Glöm inte bladens undersida! Ge kalihaltig gödsel och var sparsam med kväve.


Barkfläcksjuka (Coniothorum fuckelii m.fl.)
Visar sig på våren i form av stora mörka fläckar med lilaröda kanter. När fläckarna torkar blir de grå och skrovliga, varpå skotten ofta dör ovanför dem. Svampen växer in genom ögon och sår i barken, särskilt nertill under vintertäcket. Mest utsatta är busk ock klätterrosor. Skär bort grenar som skadats av frost eller redskap. Vintertäck luftigt och inte förens kälen gått i jorden. Gödsla sparsamt med kväve samt avlägsna och bränn angripna växtdelar. Spruta med kopparoxiklorid vid knoppning och på hösten.


Gråmögel (Botrytis cinerea)
Vanligast hos de välfyllda rosornas knoppar, som inte öppnar sig utan ruttnar inifrån. Svampen går till angrepp vid råkulen väderlek - klipp av knopparna och hoppas på sol! Under alltför tätt vintertäcke och efter vårens beskärning kan parasiten sprida sig från sår och snittytor. Spruta direkt efter beskärning och sent på hösten

Skadeinsekter
Bladlus (Marcosiphum rosae)
Kändisen i rosornas värld. Med värme och tillväxt kommer de gröna eller rödaktiga krypen. Tröga, utom till att föröka sig. Upptäcks de riktigt tidigt klämmer man enklast ihjäl dem mellan fingrarna - obehagskänslan brukar gå över. Nästa steg är att spola bort dem med slang och vatten. I tredje hand skyndar man sig att spruta. Skadan är snabbt skedd, för lössen gillar späda skott, som snart rullar i hop sig och dör. Parasiten utrotas lätt med organiska växtskyddsmedel. En kompis har vi i nyckelpigan, som har bladlössen som älsklingsrätt.


Rosenstrit (Typhlocyba rosae)
Vitgula prickar på bladen tyder på att undersidan invaderats av gulvita, avlånga små insekter som suger saft. De kommer under varma, torra perioder och kan hoppa och så småningom även flyga. På hösten lägger de ägg i barken på unga skott, som bör klippas av och brännas. Se upp tidigt på våren och spruta bladens undersidor vid ett eventuellt möte med strit.
Öronvivel (Otiorrhynchus salcatus m.fl.)
Det är framför allt rosor i växthus som råkar ut för den centimeterlånga brunsvarta viveln och dess vita mjuka larv med brunt huvud. Båda lever under jord men skalbaggen kommer upp om natten för att festa på bladkanter, medan larven gnager på rötter och kan ringbarka rothalsen på plantan så att den dör . Vid första upptäckt av gnag i bladen kan man ta en tur med ficklampan och spruta på de ljusskygga vivlarna, innan de hinner sätta sin farliga avkomma till världen.


Vecklare (Tortricidae, Cacoesia rosana m.fl.)
Gula eller gröna, två-tre cm långa larver spinner ihop bladen omkring sig och äter. Det finns flera sorter som följer på varandra under sommaren, men man kan lätt samla in dem eller klämma ihjäl dem i deras bladhölje. Var bara observant, och handla tidigt! Endast en sällsynt massinvasioner anledning att spruta med något kemiskt växtskydd.


Rosenskottstekel (Ardis brunneiventris m.fl.)
Stekeln lägger ägg i skottspetsarna och larven borrar sig in i märgen på den späda stjälken. Klipp av skott som slokar och bränn dem med larven kvar inuti. Svår att bekämpa kemiskt. De färdiga fjärilarna lever inte av rosor.

Virusangrepp
Mosaiksjuka
Detta virus orsakar gula mönster på bladen, i lindrigare fall som en smal bård kring kanten, ofta som strimmor längs mittnerven och i svårare fall som fläckar, ringar eller ränder över bladytan. Sjukdomens intensitet varierar starkt, ibland kan en angripen planta leva och blomstra. Om tillväxt och blomning avstannar får man gräva upp plantan och ersätta den med en ny. Viruset kan spridas via växtsaften, dock verkar jordsmitta inte förekomma.
Bristsjukdomar
Bruna torra bladkanter och små blommor. Torr och mager sandjord: - Misstänkt kalkbrist. Blanda in näringsrik jord, gärna kompostjord och klorfri kaligödsel.


Bladen, särskilt de äldre, är bleka i mitten och bruna vid mittnerven: -tyder på manganbrist, orsakad av högt pH-värde (för mycket kalk). Spruta med 30 gr mangansulfat till 20 liter vatten. Blanda okalkad torvmull i jorden för att slippa återfall.
Gulbleka blad, särskilt de yngre: -tecken på järnbrist genom högt pH-värde. Blanda in torvmull, spruta ev. med två procentig järnsulfat vid starka symptom.

Bladen påfallande mörkgröna, ofta missbildade: - Brist på bor, avhjälps med borhaltig gödsel.

Skydd utan kemiska medel
Sjukdomsresistens hör till rosförädlingens främsta syften, men plantornas motståndskraft är alltid beroende av växtmiljön. En porös men fukthållande jordblandning med god dränering är klart hälsofrämjande, liksom jämn tillgång på behövliga näringsämnen. Överfrodig växt som ger lös ved i skotten, tyder på att jorden är för kväverik. Genom att mylla ner lite gräsklipp och annat grönt kan man binda kväve samtidigt som jorden berikas. Jordens pH-värde avläses enkelt med en pH meter. Rosor trivs med en svagt sur reaktion d.v.s. ett pH-värde runt ca 6,5 och 7. Vid lägre tal tillsätts trädgårdskalk och vid högre tal torvmull (okallkad). I medelhavsländerna planterar man ofta vitlök i rosrabtten. Flera av vitlökens mest framträdande beståndsdelar alliin och alliicin anses säkert förebyggande mot svartfläcksjuka. När plantorna trots allt drabbas av angrepp bör dessa bekämpas utan större våld än nöden kräver. Handelns pyretrumpreparat är det mest kända resultatet av strävan att åstadkomma effektiva preparat som är skonsamma mot miljön. Det verksamma ämnet kan utvinnas ur örter av släktet Pyrethrum. För hemtillverkning av preparat med innehåll från naturen finns det få säkra forskningsresultat att bygga på, men i några få fall är den praktiska erfarenheten stor och entydig. Åkerfräken och kärrfräken innehåller aktivt kisel och används i form av avkok, dels för besprutning mot svamp, dels som gödselvattning, som skyddar mot svampangrepp genom att stärka rosplantans ytceller. På samma sätt används en brygd av brännässlor: Ett stort fång med nässlor får stå och dra några dygn i vatten och blandningen rörs om då och då. Mot bladlöss används fräken och nässlor på samma sätt som mot svamp, alltså både som besprutning och gödselvattning. En klick såpa eller lite diskmedel brukar kunna hjälpa vid lindrigare fall av bladlössangrepp



 

Olika rossorter: Vad skall man tänka på vid val av rosor, vilka sorter passar till vad?

Plantering: Hur man på bästa sättet planterar och gödslar rosor.

Rosjord: Vilken typ av jord vill rosor ha? Hur kan man åtgärda dåliga jordar?

Beskärning: När och hur ska olika rosor beskäras?

Växtskydd: Vilka är dom vanligaste angreppen, och kan rosorna skyddas?